Kerstin Hesselgren var den första skolköksinspektorn och bostadsinspektorn i Sverige och senare även den första kvinnliga yrkesinspektören. År 1921 valdes hon in i Sveriges riksdag som den första kvinnliga ledamoten. Hon var även pionjär som en av grundarna av och ordförande i Svenska Kvinnors Vänsterförbund (SKV).
Kerstin Hesselgren föddes 1872 i Hofors i Gästrikland som det äldsta barnet i en stor bruksläkarfamilj. i sina utkast till en självbiografi har hon beskrivit sin barndom som mycket lycklig och aktiv. Hon uppfostrades inte till ”en typisk jänta” utan lärde sig tidigt att simma och åka skidor. På somrarna gick hon i pojkkläder och blev accepterad som kamrat i brödernas lekar. Hennes dröm var att bli läkare som sin far, men hennes hälsa och faderns åsikt att hon inte skulle klara fysiskt ansträngande studier satte stopp för de planerna. I stället läste hon för guvernanter i hemmet, studerade enstaka kurser i fysiologi och anatomi på universitetet och avlade som en av de sista en fältskärsexamen. Hon hann också lära sig flera språk på en flickpension i Schweiz och läsa in en examen som Sanitary inspector vid Bedford College i London.
Oförtröttligt åkte Kerstin Hesselgren som yrkesinspektör mellan 1913 och 1922 land och rike kring, inspekterade arbetsplatser och påtalade missförhållanden för de kvinnliga arbetstagarna. Som den första kvinnliga ledamoten i riksdagen (frisinnad vilde, senare folkpartist) arbetade hon främst med kvinnors rättigheter. Hon väckte stor uppmärksamhet när hon förde in nya frågor i riksdagen: högre löner för barnmorskor, moderskapspenning, alla kvinnors rätt till statliga tjänster med lika lön som män och sänkt straff för abort. Hon förespråkade också sexualupplysning och preventivmedel, en förnyad socialpolitik, aktivt fredsarbete och asyl för flyktingar i samband med andra världskriget. På det sättet var hon långt före sin tid.
I den utomparlamentariska kampen för gifta kvinnors rätt till yrkesarbete spelade Kerstin Hesselgren en nyckelroll samtidigt som hon arbetade som ordförande i den statliga kvinnoarbetskommittén. Parallellt med riksdagsarbetet satt hon också som ordförande i Fogelstads kvinnliga medborgarskolas första förtroenderåd under åren 1925–1944. Hon var en av grundarna av Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad och en ständigt återkommande föreläsare. Hennes förmåga att bedriva verksamhet på flera arenor samtidigt väckte ofta beundran, men även ifrågasättande ibland, av dem som strikt ville följa sin partilinje.
Som den enda svenska kvinnliga delegaten och sakkunniga i Nationernas förbund (NF) under 1930- och 1940-talen blev Kerstin Hesselgren en känd och respekterad politiker. Där väckte hon stor uppmärksamhet när hon kritiserade det fascistiska Italien för överfallet på Abessinien (nuvarande Etiopien) 1936. Mest utmärkande för hennes politiska övertygelse var det okonventionella och modiga engagemanget, oberoende av yttre bekräftelser och dogmer. Hon hade en kristen övertygelse, som hon inte talade mycket om. Den liknade kväkarnas i sin demokratiska, antifascistiska och antipatriarkala grundsyn och hon hade också nära förbindelser med sympatisörer och medlemmar i Vännernas samfund, till vilka hörde Emilia Fogelklou, Elin Wägner samt Natanael och Elsa Beskow. Den starka betoningen på ett personligt sanningskrav och en etik, som kväkarna också slog vakt om, fanns med i hennes valtal redan 1922. Det var grunden för hennes gränsöverskridande politiska engagemang livet igenom.
Kerstin Hesselgren dog i Stockholm 1962 och hennes grav finns på Ovansjö kyrkogård. Hon har fått en gata i födelseorten Hofors uppkallad efter sig, Kerstin Hesselgrens väg.